Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Omsider hördes steg och Veikkolin hann
knappast säga:— det är han, förrän dörren öppnades
och in steg herr Emil, blek och mager,
oklanderligt klädd i t>lå „pitschak” med en sorgkantad
näsduk diskret stickande ut ur bröstfickan. Nu
for herr Schönfeld upp med fart, framtrollade ett
förbindligt leende på sitt slätrakade ansikte och
sade på bruten svenska:
— Huru står det till, herr konsuln?
Den s. k. konsuln såg orolig ut.
— Tyvärr inte bra, svarade han. Men huru
är det, Schönfeld, har ni hunnit gå igenom
böckerna, och med vilket resultat ... ?
— Herr konsul, resultatet är inte gott, svarade
den andre allvarsamt och med låg stämma. Men
här finns folk på kontoret —
Emil Blume vände sig hastigt om. Hans matta
ögon och de slappa dragen fingo plötsligt liv.
— Vem är det? frågade han.
— Den ena är husets gamla affärsvän, svarade
Schönfeld leende och med betoning på attributet,
VeildcoHn, timmeruppköpare. Den andra
känner jag inte. Det vore bäst, att herr konsuln
talade med dem genast.
Herr Emil gjorde som han blev ’tillrådd. Han
tilltalade Veikkolin på engång nedlåtande och
kollegialt och lät honom till och ined trycka sin
vita, smala hand.
— Jag är Emil Blume, den nya chefen, jag
försöker nu att ersätta min fader i affären. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
