Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han böjde sitt skalliga huvud, som var
avsnaggat, så att svålen var mörkblå och öronen lyste
röda mot solen, sju gånger ned mot golvet och
reste sig åter upp, omgjuten av morgonens ljus.
Hans svarta ögon blickade mot öster med
hängiven glöd. De tycktes bortom hundrade länder
och hundrade sjöar se in i ett avlägset fjärran,
där lyckans och salighetens krona stod att vinna.
Besynnerliga ord: „Medjid el haran, Medinet en
Nebe” viskades fram av den skarptskurna
munnen.
Allt snabbare rörde sig läpparna, allt ivrigare
gjorde mannen sina bugningar. Nu höjde han
sina armar, förde dem full av vördnad till bröstet,
stod tyst ett ögonblick, såg upp mot himlen, så
vitögat syntes. Så tog han upp sin runda mössa,
rullade ihop sin gröna matta, stoppade in den i en
stor lädersäck och tog med detsamma fram litet
lök, salt och bröd och började att frukostera.
Veikkolin reste sig upp, gaspade och rörde på
lemmarna; den andre tycktes icke se honom ens.
— God morgon, främling, sade Veikkolin,
huru gå affärerna?
— Tack, svarade tataren, inte synnerligt bra.
Jag har kommit tidigare ut i år än jag bort.
Svinslakten har inte börjat än, borsten vill hålla
sig dyr.
— Jaså, ni är borstuppköpare! Huru kan ni
få all borsten såld? Ni har ju en faslig mängd av
den, eftersom ni jagar upp den så här längs hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
