Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värmde upp sina frusna och styvnade lemmar och
sutto på kvällen vid en ångande romtoddy.
Under samspråket frågade Veikkolin Isak
Hul-tila, huru det kom sig till, att denne kände så
väl till skogen och hela omnejden.
Den andre tycktes emellertid icke höra eller
fatta hela frågan. Hans tankar voro på annat
håll. Hans ögon lyste och glimmade, hans
näsvingar rördes, och det slappa ansiktet hade fått
uttryck och liv. Han blandade nämligen till en
ny toddy åt sig och under denna sysselsättning
hade han varken tid, lust eller sinne för något
annat. När han fått sin starka dosis färdig,
tömde han den i ett drag och blandade åter till
en annan. Med den gick han bort till brasan,
som muntert flammade i den stora spiseln, så att
det knastrade och smällde bland kubbarna, satte
sig så nära elden som möjligt, gned sina seniga,
magra lemmar och njöt, njöt av elden som en våt
hund, av den heta alkoholen som en ung gud. —
Utan att Veikkolin gjort någon vidare fråga,
sade han om en stund:
— Jo, ser ni, jag är född här. Jag skall tala
om det alltsammans för er. Så tystnade han.
— Jag har aldrig talat om det för någon
annan. Åter än lång paus. Var god och sitt ner
här, här är skönt vid elden, här är plats. Var
så god, men skål först, s^ål!
— Ser ni, jag har varit student, till och med
prästgesäll. Ni undrar, huru jag blivit vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
