Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han drack ut, bryggde sig en ny töddy och
allt medan han klurikade, fortsatte han sitt tal.
— Ser ni, när. jag kom till universitetet, gick
liberalismen i hög sjö, det var långt till land, och
himlen var klar. Hela världen var frisinnad.
Min bondekonservatism strök med och med den
det sista ankare jag hade. Nu var allt inlärt, intet
inlevat hos mig, alla rötter voro avskurna mellan
mig och de mina. Och nu skjille jag läsa på
prästexamen.
Han tystnade.
Vedträna hade fallit sönder i små röda,
glödande bitar, som lyste jämnt och hett utan
flammor och avbrott. Mörkret och tystnaden fyllde
det stora rummet, som i det osäkra ljuset såg än
större och ödsligare ut.
Hultila satt och tecknade med fingret figurer .
i luften, Veikkolin trodde redan att han såg syner.
Men bäst det var, började den förre studenten
sin berättelse igen. Ehuru han allt emellanåt
sluddrade i sitt tal, höll han dock tankarna ihop.
—« När jag tänker, att allt det här har skett
på tjugo år, så är det mig ofattligt. Jag tycker
att jag är så gammal som Metusalem, att
århundraden förgått, sedan jag tänkte på allt det
jag talat om.’ Jag känner mig så gammal, så tom
som ett musselskal vid sjöstranden. Ser ni, saken
är den, att jag egentligen slutade att leva för
längesen, allt är mig numera likgiltigt, jag lever
bara av gammal vana, liksom jag dricker. För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
