Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• Och det förstår ni, Veikkolin, sade han, att
när man lovat, så måste man hålla.
— Men, invände Veikkolin, gamle Bhime är
död nu och–––-
— Ja, men jag lever, sade Matti argt, och jag
håller vad jag lovat.
Veikkolin vågade icke vidare insistera på sitt
förslag för ätt icke förlora allt. Där*fanns hos
denne jätte en egendomlig blandning av otämd
kraft och vek barnslighet, en barnslighet, som
visade sig i kritiklöst förtroende och medgörlighet.
Denna medgörlighet kunde dock, det visste
Veikkolin, stundom taga en ända, i synnerhet ifall
Matti fått sig några glas för mycket eller blivit
retad. Och plötsligt, innan man visste ordet av,
kunde då det fogliga sinnet svänga om till en
halsstarrig envishet, som ingen, icke ens Mattis
hustru, som eljes lindade honom kring fingret,
fick »bukt på.
Veikkolin lät därför, klokt nog, sitt sista
förslag falla och var belåten med vad han vunnit.
Fick han blott skogsköpet klart, så kunde han nog
få folk att fälla träden och transportera dem.
Kanske kunde Jakob Trast övertalas att göra det.
Jakob Trast var en ovanligt ful karl, men en
riktig krigargestalt. Han hade varit soldat vid
finska, gardet i många år, hade gjort fälttåget
för Bulgariens befriande, tagit del i många
strider, blivit sårad vid Filippopel och legat i
lasarettet vid San Stefano i långa månader efter det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
