Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på vida sjöar, i storm, i dimma och stiltje, om
skogsköp, vilka inbragt tusentals och åter
tusentals mark; om skogsköpare, som börjat sin bana
fattiga som lappen och nu levde i Helsingfors
som kommerseråd med fyllda kassaskåp.
Gästgivaren tycktes icke gilla att gossen hörde
på samtalet. Allt emellanåt gav han honom ovett
och skickade honom ut, än i ett, än i ett annat
ärende. Det föreföll som om han icke velat visa
gossen för någon.
Emellertid led klockan mot tolv. Hultila kom
inte. Nu kunde Veikkolin icke behärska sig
längre, han steg upp och gick ut för att söka rätt
på sitt opålitliga skrivbiträde. Gästgivaren och
hans hustru blevo också allt mer oroliga. Trasten
hade just berättat för jätten en historia om huru
han lurat en turkisk utpost på Pinskaberget i
Bulgarien, då gästgivareri-skräddaren kom fram
till jätten, lade hans mössa bredvid honom och
med ett inställsamt, smilande leende uppmanade
honom att tänka på hustru och barn, ty tiden
för middagsmålet var för länge sedan inne.
Matti lät sig inte störa, han vispade
godmodigt undan skräddaren med vänstra handen,
medan han ivrigt lyssnade på slutet av Jakob Trasts
historia. Men då skräddaren blev allt rtier och
mer enträgen, blev Matti ond, slog näven i
bordet, så att allt vad som fanns på furuskivan flög
i golvet. Och vänd mot fridstöraren, sade han
otåligt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
