Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föll, som om hon i sin tröga hjärna arbetat med
bilder, namn och intryck från längesedan
förgångna tider. Hon mumlade för sig själv något
om en rödgul silkesduk. Gång på gång
upprepade hon namnet Veikkolin. Det såg ut som
om något minne dykt upp ur det förgångna.
Plötsligt sade hon till sin följeslagerska:
— Minns du Elli, vad hon hette, den där
kvinnan, som en vårdag, björken hade redan sav och
svarta hönan hade värpt, hittades med sin pojke
där borta vid vaken? Hon bars in till mig. Jag
läste över henne runan mot köld och ...
’— Nej, farmor, det har jag aldrig hört talas
om.
— Minns du det inte, sade den gamla. Hon
hade en tre års pojke med sig, som det var ett
fasligt bestyr med, ingen ville ha gossen, för han
var utsocknes. Det var i fjol eller kanske var
det tidigare.
— Nej, farmor, ingen har dött här på gården,
så långt jag minns tillbaka, svarade flickan. Erik
föll ju från flotten och drunknade i forsen.
I detsamma fick den gamla syn på en gris, som
sökte sig in i hennes bostad. Hon blev vred,
stapplade fram till dörren, skymfade, grälade och
slog omkring sig med sin stav. Den flyktiga
bild hon manat fram i sitt minne, var utplånad.
När Elli kom tillbaka till stugan, hade
Veikkolin gått redan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
