Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingen, där finnes intet, som hjälper mot den
utom tiden, och icke ens tiden är ett absolut
botemedel. Skalderna äro profeter och
sanningssägare, de ha förliknat kärleken vid en boja. Den
är det. I kärleken är den ene slav, den andre
herre, den är en boja, och för fyrtioåringen den
tyngsta av alla. Det kände Veikkolin. Huru
han än strävade emot... han rycktes med som av
en väldig våg. Han hade förstås icke förälskat
sig som en skolpojke, låtit hänföra sig av några
svaga sinnesrörelser; han visste fullkomligt, vad
han ville och strävade efter. Men att komma
fram med det, att yppa sina känslor, därtill
fordrades mod.
Utom Marias klara ögon, som aldrig gåvo
någon anledning till den ringaste förmodan om att
hon såg vad som rörde sig inom honom, funnos
där ännu ett par ögon till, som med en underlig,
nästan hemsk klarsynthet gåvo akt på honom.
Det var den lilla Ellis.
Likasom dunörten på* svedjelandet badar sin
välbildade röda blomkrona i solljuset, medan den
del av stjälk och blad, som tränger sig upp och
fram mellan svartbrända stubbar och stenar, är
gul, sjuklig och vissnad, så hade Ellis späda,
sjukliga, illa vuxna kropp ett behagligt, själfullt
anlete med stora, beslöjade ögon, vilkas varma,
medvetna och kloka uttryck stammade från modern.
Hon hade legat flera år till sängs som liten.
Sjukdom, läsning, fantasier och drömmar, sam-
Stockjunkaren — 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
