Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Israel Veikkolin stod i sin såg, och blickande
genom en glugg ut över landskapet, gav han
särskilt akt på kråkornas tillgöranden. När
kråk-flocken endast såg ut som små svarta kulor i
luften, vände han sig betänksamt om med ett: —
förbannat kloka fåglar, de där kråkorna. Jag borde
göra som de, ge mig i väg. *
’Där var tvenne olika krafter som stredo om
herraväldet över Israel Veikkolin, vardera drog
åt sitt håll. Den ena, hans kärlek till Mattis
hustru, bjöd honom stanna; den andra, hans
begär att komma sig upp i världen, bjöd honom att
resa. Då han, såsom ofta är fallet med
lidelsefulla naturer, var kall och därtill klok, hade han
nu noga övervägt saken och kom till samma
resultat som kråkorna. Det bästa han kunde göra,
var att ge sig i väg. Det gällde för honom att
icke uppge vare sig det ena eller andra målet utan
vänta. Tålamod övervinner allt.
Därtill kommo ännu tvenne omständigheter.
Matti skulle återvända endera dagen, och hade
han ické fått penningarna vid Suikkila såg, då
var det bäst att ej se familjen på en tid. Nej,
han måste bort med första lägenhet till
Joen-suu.
Den andra omständigheten var, att
skogshygget snart skulle börja. Men var skulle han
placera sin vara? Den länken felades ännu i den
långa kedjan, som skulle vinda upp hans gyllne
skatt ur skogens djup. Det stred emot, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
