Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het och visshet gick han ned till kontoret för att
hämta sin nattsäck.
I den mörka korridoren hejdades han av ett
sakta melodiskt: — Emil, stanna, Emil, jag ber,
han kände en mjuk fin hand, men han gick i
andra tankar. Han låg under trycket av det
vildaste begär. Med ett brutalt: „undan” gick han
vidare utför trappan och steg in på kontoret.
Han uppfattade icke ens ljudet av den snyftning
som hördes i trappan.
Det var mörkt på kontoret, han tände ett ljus.
Då såg han på*bordet ett papper, på vilket det
stod något skrivet med stora, styva bokstäver.
Han letade först rätt på sin nattsäck och öppnade
den hastigt. Här, här inne låg det så kvalfullt
efterlängtade i en elegant kristallflaska. Åter
skymtade färgskiftningen för hans ögon. Han
öppnade etuiet. Nu kunde han kasta en flyktig
blick på papperet. Vad kunde där stå? Han
låste mekaniskt följande ord på finska:
„Jag inträder aldrig i firman.
Israel Veikkolin.”
Emil Blume ryckte till. Kristallflaskan föll
klirrande emot några järnprover, som lågo på
golvet, och gick i tusen bitar.
Bestört blickade han ett ögonblick ned.
Så överfölls han av raseri och förtvivlan.
I-en sekund# fick han klart för sig, att han där ute
åter engång stött en mjuk, fin hand, ett varmt,
ett älskande hjärta ifrån sig, att Veikkolin lämnat
Stockjunkaren — 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
