Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras vår. Veikkolin kände det, som om han
befriats från en tyngd, som länge plågat honom,
ofta betagit honom andedräkten. Han kände sig
frigjord, kände, att han växte ut ur sitt förra
sociala läge, steg högre upp, blev herreman.
Nej, bort med skrupler nu, katastrofen var så
väldig, så stor, att han icke behövde frukta för
att fara hem utan vidare.
Han köpte således en första klassens biljett på
båten, första gången i sitt liv, steg ombord och bjöd
till att känna sig hemmastadd bland
medpassagerarna, resande affärsmän, turister och studenter.
Men huru ogenerat han än försökte röra sig
bland de andra, kände han dock att där var ett
svalg mellan honom och dem. Han gick ned i
salongen, stängde väl dörren efter sig och
började att draga fram sina byxor ur stövelskaften.
Det var den sista förvandlingen, som skulle
försiggå med honom, innan han ur puppan flög ut i
det strålande solskenet som en fjäril. Raka
långbyxor, det var inseglet på att han lämnat
underklassen, att han tog säte och stämma bland de
tiotusen översta i samhället. Men huru han än
slätade ut sina byxor, de hade skrynklats i
stövelskaften, där var intet att göra åt dem. Hans
sunda förstånd sade. honom, att de, sådana de
voro, icke lämpade sig för metamorfosen. Litet
skamsen och missmodig, stoppade han in dem
igen och gick åter upp på däck.
Vilken härlig försommardag! Strömmen sväll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
