Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen därpå — det var en söndag — regnade
det från tidigt om morgonen till sent på kvällen.
Regnet stod som spön i backen, himlen låg
jämngrå och tung över jorden. När Veikkolin steg
upp om morgonen, var huset tomt. Ingen eld i
spiseln, ingen som sysslade kring härden, intet
kaffe färdigt. Genom det lågtliggande fönstret
föll dagern in, blek och färglös, och visade
Veikkolin stugan i all dess nakenhet. På de svartnade
sparrarna i taket var det tomt, alla husgeråd voro
borta. Spisen, hemmets palladium, som såg så
trevlig och inbjudande ut, då husets kvinnor
sysslade kring den, då elden muntert flammade i
äriln, stod nu där stor, åbäklig, svartnad, full av
sprickor och gömde i sin svarta skugga minnet
av mulna dagar, sorgsna, ensamma stunder,
långa, mörka vinteraftnar.
Veikkolin kände det kusligt och obehagligt,
ensamheten och tystnaden plågade honom. Han
ämnade just gå ut för att söka rätt på Hultila,
då han stördes av att någon rörde sig i rummet.
Han blickade åt det håll, därifrån bullret kom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
