Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu såg han genom mörkret de otydliga
konturerna av en gestalt. Nere vid dörren, i
skuggan av fönsterinfattningen satt Hultila, blekgul
som dagern där ute, omorgnad, ruskig att åse.
Veikkolin blev, vad han aldrig själv trott att han
skulle bliva, glad att träffa på den bedrövliga
figuren.
— Där är du ju! När man tänker på vargen,
är han i förstugan!
Intet svar följde.
— Var är allt folket? Här är ju tomt som i
kyrkan på en vardag. Vad gör du här ensam i hela
huset? Var äro de andra?
Med rosslande och hes stämma svarade
Hultila ur mörkret:
— På flotten, vet jag, Blumes flotte. De ska
flytta till Suikkila såg. De ha bett mig stanna
här för att se efter hemmet och den gamla i
badstugan.
Ja, nu mindes Veikkolin Vahva Mattis planer.
Han skulle flytta till Suikkila såg med allt sitt
hus och gods, där skulle Matti bliva stabbläggare
och för alltid gå i Blumes tjänst, och Maria skulle
få sin dotter i skola. De visste således ännu intet
om Blumes död och om vad som skett... Det var
ogynnsamt för honom. Ju förr de finge del
därav, dess bättre. Han behövde då icke själv
tala om saken.
Veikkolin satt i fönstret och rökte sin pipa och
såg, hur regnet plaskade ner på gården och flöt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
