Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i breda ilar nedför sluttningen fnellan
rullstens-blocken. Han greps av ett djupt tungsinne i
sin ensamhet. Han ville fördriva denna känsla
av ledsnad, av trötthet med att tänka på sin affär.
Tanken på hans ständigt växande förmögenhet,
hans sågrörelse hade alltid varit en kalla till
tröst och glädje för honom.
I dag hjälpte dock intet. Tystnaden och
ensamheten voro tryckande. Med dem kommo de
sorgsna tankarna och bekymren åter över
honom. Vad tjänade hans arbete till? Vem
samlade han åt? Han hade ingen hustru, inga barn!
Under den sistförflutna tiden hade bilden av
hans hustru plånats ut av en annan bild ... Men
gossen, pojken, honom tyckte han, att himlen var
skyldig återgiva honom. Samlandet,
förvärvsbegäret fick först då sitt rätta värde för honom, när
han visste, att icke främmande människor en dag
skulle lägga beslag på allt, vad han lämnade efter
sig, när det fanns någon, som tog vid, där han
själv slutade, och som ständigt ökade guldskatten,
ständigt förde huset framåt. Men han ... ja, han
var barnlös ... Han suckade hörbart, djupt.
Hultila följde Veikkolins rörelser med sina
matta ögon,.såg hur tobaksröken virvlade ur hans
pipa, såg hans sorgsna, nedslagna min, och som
om* han gissat hans tankar, sade han plötsligt
med sin korpstämma:
— Ni borde gifta er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
