Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom skiftande känslostämningar, och nu såg han
sig dessutom genomskådad. Han svor och
dundrade och bad Vägglusen veta hut och hålla
sig tyst i sin väggspringa eller också draga så
långt vägen räckte. Men Hultila satt fullkomligt
oberörd av allt hot och lät ovettet gå över sig.
När Veikkolin omsider slutat, svarade han, som
om intet ont ord blivit sagt:
— Jag råder er att tala med den här
trollkvinnan, hon kari visst ge er ett gott råd. Hon
känner alla släkter i socknen; allt, som hon sett eller
hört omtalas för tjugu år se’n, minns hon ännu.
När gamla pastorn vill ha besked om
familjeförhållanden och inte får det klart ur kyrkböckerna,
så brukar han gå och tala med henne ...
Veikkolin hörde inte vidare utan gick med
stora steg ur stugan, i det han slängde dörren
efter sig, så det smällde i knutarna.
— Hm ... sade han för sig själv, Vägglusen
har kanske rätt.
Han gick till sågen, den var tom.
Knappast en själ syntes till i byn. Så många som
kunde hade farit till kyrkan. Veikkolin försökte
att fördriva dagen så gott han kunde, men den
syntes honom olidlig och ändlös. Slutligen
beslöt han att följa det råd han fått.
Allmogen vet ej av många hygieniska regler,
men en bland de få, som ända från Hangö till
Lappland konsekvent följas, är att all skog
hug-ges ned närmast människoboningar. Träd draga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
