Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men krafterna svika, mödosamt släpar hon sig
fram mellan fjolårets vass, som spröd och
bräcklig står vid fjärdens strand.
— Hon vill till byn där uppe på höjden, det
är Kiiskilä by. Ljusen glimta redan i fönsterna,
hundskallet höres helt nära; men nu segnar hon
ner i drivan, hon orkar ej längre.
Andlös av ångest lyssnade Veikkolin till den
gamla. Två tunga tårar rullade ned för hans
väderbitna ansikte.
— Är hon död?
— Tyst, säger jag, väste den gamla med sträng
röst. Avbryt mig inte, bilderna skymmas och
grumlas. Det dagas, det är en klar marsdag. En
gammal kvinna går ner till vaken vid stranden,
hon finner de förolyckade. Folk kommer till
hjälp. De bäras upp i badstun, man läser runor
över dem, mari ger dem varmt att dricka. Hon
öppnar ögonen, hon talar, hon berättar en lång
och sorglig saga. En vecka senare är hon död.
Veikkolin viskade:
— Och gossen, hur gick det med gossen?
— Så där, nu avbröt du mig tredje gången,
nu ha bilderna grumlats, jag ser ingenting längre.
— Men gossen, gossen, säg, vad blev det av
honom, sade Veikkolin i högsta spänning.
— Ja, Vad blev det av gossen, fråga prästen.
Socknen får ta hanÖ om sådana barn, svarade
gumman frånvarande; slöheten och tröttheten
började åter få makt över henne. Hon hade sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
