Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen bojar vågar knysta hos oss, lagen är över
alla, odh är ej att leka med.
— Ja, det är sant, sade Matti. Lagen är vår
herre och vårt skydd. Men nu skola vi gå in
och lägga oss. — Hör du, Jakob Trast, vi ligga
mitt i farleden. Natten är ljus, men i alla fall,
gå och hissa upp en lykta på pråmen.
Trasten steg upp och gjorde som han befallts.*
Medan han sysslade med lyktan, som icke ville
hållas på sin plats på den provisoriska masten
oaktat hans ständiga ryska kommandoord, hörde
han de snabba propellerslagen av en liten ångbåt,
som krossande insjöns blanka spegel susade förbi
flotten. ’Han kisade och såg i sommarnattens
dunkel genom svedjeröken, som låg över sjön, de
mörka konturerna av en liten ångbåt, som han
tyckte var Blumes Leimu.
— Wer da! skrek han på militäriskt vis. Då
såg han på den framrusande ångaren eft gestalt,
som böjde sig över relingen, förde händerna till
munnen och slungade ut i natten: Firman
Blume har gjort konkurs.
Trasten släppte lyktan, den föll ned mellan
stockarna, fräste till och försvann i djupet. I
detsamma stego Matti och hans hustru ut ur
kajutan.
Maria var blek och upprörd. Matti sade med
en behärskad stämma:
—- Vem var det, vad i herrans namn var det
han sade?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
