Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lugn man, och hans nerver hade aldrig svikit
honom, men vid den bild han nu såg framför sig
bävade han. Samma beWämning, som
bemäk-tigat sig honom vid den gamles ord:
Utan skogen kan ej någon
Leva uti Stwmis bygder.
Den, som säljer furuskogen,
Säljer bort sin enda lycka,
öder bort sin enda rikdom.
kom över honom med hela förtvivlans makt. De
hårbevuxna händerna, formlösa som en konstnärs
första utkast, knäpptes omedvetet samman över
det breda bröstet. Han tryckte dem hårt
tillsamman, då kände han med ens — plåniboken,
firmans penningar. Ännu hade han fyratusen mark,
i det närmaste samma summa han fått för sitt
nu ödsliga hem och knappast hälften av den
summa han hade innestående hos huset Bhime.
Det som jag bär på mig är mitt, mina pengar,
for det genom hans hjärna. Tag dem, behåll
dem, giv inte bort dem åt någon, behåll dem,
ocfti du kan få dig ett hus, ett hem, åkrar att
skörda och ria att tröska i. De dina skola icke
drivas ut på allfarsvägen, och Elli, denna späda,
sjukliga, fina varelse, som utan vård skulle blekna
bort och vissna, skall räddas.
Ett ögonblick, blott ett ögonblick tänkte Matti
på detta sätt. Så var det över. Hade han icke
Stockjunkaren — 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
