Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lovat gamle Blume, i vars tjänst han varit i hela
sitt liv, att betala detta virke, att föra denna flotte,
vilken han haft en så särskild omsorg om, så
vitt på honom berodde, fram till Suikkila. Och
nu när firman var i nöd, skulle han väl stjäla
dess penningar ... Nej, aldrig! Och orden:
„inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo”,
stego med kraft och värme ur hans kvalda bröst.
Maria, som genast uppfattat ställningen,
blickade icke framåt, hon såg tillbaka. Detta
plötsliga rop där ute i natten, det bar en förhistoria
inom sig, och den ville hon grunda ut. Firmans
ställning måste länge ha varit svag, vacklande;
sådant där kunde inte komma med ens. Nej,
och hon mindes köpet. Hon mindes Veikkolins
iver och enträgenhet, håns absoluta fordran att
köpeskillingen skulle erläggas med
depositionsbeviset. Hon lade det ena till det andra, och
småningom fick hon klart för sig, att Veikkolin
åtminstone anat den katastrof, som nu inträffat.
Ja, hon vann mera än klarhet i saken, hon kunde
blicka in i denna inbundna karaktär. Och hans
tal, hans ord, hans blickar! Hon var för mycket
kvinna för att icke för länge sedan ha förstått
vad de ville. Ja, gick hon riktigt till rätta med
sig själv, så ... Hon blygdes så att hon kände
huru hon rodnade i mörkret, öronsnibbarna
brände och tinningarna bultade. Hon mindes
hans förälskade ögonkast, hans djupa, ständigt
visade beundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
