Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu kommo med ens, som framslungade ur
rymden, stormens förebud, måsar och tärnor,
flygande i en lång linjé över vågornas toppar. De
flydde undan med det ängsliga, olycksbådande
skri, som är sjöfåglarna eget. Och tätt efter dem
kom på susande vingar stormen i hela sin vildhet.
Vågorna föllo med raseri över flotten och spolade
redan i första hugget bort allt som låg löst på
densamma. Som oräkneliga vilda djur i sin bur
reste stockarna sina ryggar, stampade mot
bommen, ryckte och bände på sitt galler, det tycktes
som om de fattats av ett frihetsrus och nu
våldsamt fordrade att släppas ut i den vida världen.
— Alle man i fören, där hästarna stå, skrek
Matti genom stormens brus. Kapa bommarna,
Jakob Trast, trossen springer eljes. Gud ske lov
att kvinnorna äro borta.
Med trenne yxhugg löste Trasten den uppgift
han fått. Bommarna sprungo, och stockarna
rusade frigjorda bort, som om de ville vända åter
till sina skogar.
Den nyss så spända trossen slaknade, och den
omsorgsfullare uppförda kärnan av flotten låg
och stampade och svängde i vågorna. Man var
räddad för ögonblicket.
— Vi få ett duktigt .arbete med att samla ihop
allt det där, sade Matti.
— Nå ja, alltid bättre än att drivas på grund
och krossas mellan stockarna, menade Jakob
Trast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
