Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ju mera stormen tog till, desto oroligare blev
han, och när ångbåten stötte emot de första
lösrivna stockarna, var han nära att mista den
kall-blodighet, som eljes aldrig övergav honom. Han
betvang dock sin oro och bad maskinisten elda
på för att öka farten. ‘Själv gick han fram i
fören och där stod han som en havsörn på ett
klipputsprång och spejade omkring sig. Han
blev den som styrde båten. Den minsta rörelse
av hans hand åtlyddes av styrmannen. Han
länkade Leimus bana och bestämde farten. Allt
liv hos honom tycktes koncentrerat i ögonen, som,
skarpa och uppspärrade, försökte att tränga
genom det vita dunklet.
Men när han såg spillrorna av den
sönderslagna båten kastas förbi, var han nära att
förtvivla. Det magra ansiktet skälvde av
sinnesrörelse. Han vacklade; han höll på att förlora
sansen. I detsamma hördes där skrik och rop
i stormen. Hoppet vaknade åter hos honom.
— Sakta maskin, kommenderade han. En båt,
en av de långa starka kyrkbåtar, som om
söndagarna med snabbheten hos en ångare plöja våra
vatten, dök fram ur svallet. Maria hade givit
sig av att söka rätt på de sina.
— Är Kaarlo där? Är Matti, är Antti där?
voro frågor, som korsade luften mellan de tvenne
farkosterna.
„Ja” och „nej” följde omedelbart på varandra,
och med det ena följde en suck av lättnad, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
