Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vi alla nämna med vördnad. Han hade stått
Lönnrot nära, han hade känt Runeberg, grälat
med Snellman, och med Pacius var han bror.
Ännu i ålderns höst förde han med sig en fläkt
av denna tids adel och storhet, av dess
levnadslust och skämtsamma lynne. Han hörde till den
fullmogna andliga skörd från 40-talets Finland,
som, varhelst vi ännu se en rest av den i vårt
land, väcker inom oss en känsla av trygghet och
tro och kommer oss att minnas skaldens
profetia: än kommer dag, än är ej allt förbi.
Kyrkoherdens farfar, som i mitten av 17: de seklet
flyttade in i landet, hade varit svensk adelsman,
vilket icke hindrade sonsonen att vara en
fullblodig finsk demokrat och fennoman, om ock med
moderation.
Emanuel Högfeldt räknade näst teologien
fysik och naturkunnighet som sitt främsta ämne;
han plägade med stolthet kalla sig Hällströms
lärjunge, och ännu vid sjuttiofyra års ålder
studerade han med iver arbeten i dessa ämnen och
hade nu snart tjugu år skrivit på en avhandling
om skogarnas betydelse för klimatet.
Det var fest i prästgården i dag. Den varma
sensommaren hade lockat fram tusentals svampar
och riskor, moder jordens sista mångfärgade
gåva, innan hon går till vinterns vila och ro. Nu
skulle så gott som hela huset till skogs för att
plocka riskor. Det var sommarens sista utflykt:
dagen därpå skulle söner, svärdöttrar och dött-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
