Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rar, barn och barnbarn åter draga ut i världen,
envar till • sin verksamhetskrets. Stundens lust
och glädje vilade därför på ett underlag av vemod
och saknad: höstens vemod. Skilsmässan som
förestod, gav glädjen ett särskilt plus av värme,
varje vänligt ord som sades var som
understruket, varje liten tjänst fick sin återtjänst i dubbelt
mått.
Fyra kärror, lantligt enkla, hade kört fram på
gården. Under skratt och glam placerade de
äldre sig så gott de kunde i åkdonen, barnen
kilades in emellan. Gammelfar med bössan i
handen följde själv med. Ingen mindes väl, att han
skjutit på flere år, men det var nu engång sed,
att bössan skulle vara med. Farmor med de
minsta små grävlingarna stannade hemma. Och
så bar det av under hejdlöst skratt, på gamla
vintervägar, genom hagar och över utmarker till
skogs. Kärrorna skakade förfärligt, ja, hotade
stundom att stjälpa; Lento och Liina, Hellä och
Ruuna visste emellanåt icke, var de skulle sätta
sin hov mellan tuvor, stenar och vindfällen, men
fram kom man efter en timmes åkning vid ett
briljant humör, fram till en dunge vid foten av en
björkbevuxen ås. Här spändes hästarna av,
korgar togos fram, och liksom en orrkull vid minsta
fara sprider och gömmer sig med otrolig
skyndsamhet under ruskor och löv, försvunno barnen
i olika riktningar.
Huru skön var icke dagen hår under träden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
