Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vem talar här om ärlighet — och med
hela auktoriteten av sina fyra och sjuttio år, sitt
silvervita hår och sin ostraffliga vandel vände
sig pastorn mot Veikkolin. Hans person
vidgades, blev imponerande.
— Vad har Mattis änka fått för sitt hem, sin
skövlade lycka ... och de andra sedan! Ni är
en stockjunkare, ingen kan bättre än ni svara
på den frågan: ha de alla fått för sin vara vad
skäligt är? Svara på tro och samvete, karl!
Han stod där mäktig och befallande, de kloka
ögonen under de buskiga vita ögonbrynen sågo
skarpt och forskande på Veikkolin.
Veikkolins läppar rördes, han ville svara, men
intet ljud kom över dem. Utan att säga ett ord
bugade han sig för prästen och gick långsamt ut.
Kyrkoherden gick fram till sitt skrivbord,
suckade djupt och letade fram sitt digra
manuskript om skogarnas inverkan på klimatet. Han
hann knappast fördjupa sig i sitt arbete, innan
barn och barnbarn åter kommo in.
— Det regnar, det regnar, så det plaskar,
skrek den glada skaran; och åskan igår!
Skogselden blir nog släckt. Nu skall farfar bli glad,
bad Dondo.
— Och här äro tidningar, färska tidningar,
sade den blonda Bibi.
— Vi få stekt svamp med surgrädde, ropade
gurmanden Vevi, en liten fet fyraåring med
ständigt strykande aptit.
Stockjunkaren — 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
