Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gagap slukade våra åsars prydnad, våra moars
märg, våra ständigt gröna skogar.
Patronerna, de gamla, som stått sig i stormen,
rätade på sig, ty nu var den hårda tiden över.
Från kontorschefen till yngsta man gick där en
känsla av tillförsikt,,av förtroende till husets
soliditet och dess framtid. Och nya okända
firmor stucko sina skyltar upp i blått och guld, nya
män, som ingen hört talas om, trängde fram,
där de gamla och skröpliga fallit.
Nya sågar byggdes upp, och kors och tvärs
genom Karelens skogar reste stockjunkarna av
och an, och alla, som spelat i baisse, voro som
bortsopade. Nu var det flod, nu var det hausse.
En liten rännil från den väldiga europeiska
guldfloden hade hunnit hit upp.
Den som under den onda tiden lagt sig till
med skogar, huru oländiga som helst, som hållit
ut med växeltransaktionerna oaktat den ofta
förtvivlade situationen, den som i går ännu var en
fattig fan, han var i dag räddad, i morgon en
välbehållen karl, och i övermorgon kunde han
måhända höra till det översta tusentalet.
Under denna de ljusa förhoppningarnas och
de gyllne löftenas tid, stack Veikkolin ut sin skylt.
Han hade etablerat sig som handlande i den lilla
staden Joensuu i farvattnet mellan de tvenne
stora sjöarna där uppe i Karelen.
’Israel Veikkolin’ stod det i stora
guldbokstäver på den nya glänsande skylten. Veikkolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
