Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Du vill således ej veta av Elli som min ... ?
— Nej.
— Nåväl, då säger jag dig farväl igen.
Och han gick. År gingo om, innan han kom
åter till detta hus ... Men huru det gick med
giftermålet mellan Kaarlo och Elli, hör icke till
denna historia.
♦ *
*
Veikkolin satt åter ensam, och ett bittert leende
gled över hans anlete. Denne son, som han
saknat så länge, som han omsider funnit och fäst sig
vid, denne son, huru kall, för att icke säga
fientlig, hade han icke alltid visat sig mot sin fader.
Och nu, nu hade han lämnat honom, lämnat sitt
fädernehem, sitt blivande stora arv, sitt arbete
i denna lysande affär, allt, varför? För den där
flickans skull.
Han kände, att där liksom dog bort något inom
honom, något som grott och vuxit men som
aldrig fått komma upp i blom, det var som om en
möjlighet till något bättre och högre hos honom
blivit kvävd. Han led därav för ögonblicket, som
man lider av ett sår — men såret skulle läkas och
ärret skulle hårdna. Och han svor en ed inom
sig, att detta skulle bliva hans sista förvillelse.
Ingen skulle röra vid hans hjärtas strängar,
ingen räkna på hans ömhet och kärlek — han skulle
bliva sig själv nog.
Stockjunkaren — 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:55:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ajsaml/5/0227.html
