Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väckt till liv ihos honom det finaste han känt, hans
varmaste och vekaste drömmar, fört honom från
den ohyvsade gossens egoistiska intressen till en
noblare, en hänsynsfullare och rikare andlig sfär.
Där satt hon nu, utan den ringaste aktning för
vad som varit, och lamenterade över livets stora
och små misärer. Kälkborgerligt, oförsynt bredde
hon ut sin fattigdom, visade sin beroende
ställning, utan en aning om att hon dock först och sist
själv bar skulden till allt detta.
Baronen kände det dänför som fen riktig
lättnad, när omsider gamla fröken Sandra Segerberg
kom in och började att med mycken virtuositet
lägga ut tvistefrågan om flottleden i älven. Hon
hade som alla Segerbergar ett gott huvud och
mycken verksamhetslust. Hade hon på Karttula
varit på egen botten, haft egna intressen att
bevaka, så hade hon utan tvivel ryckt upp godset;
men utom att hon hyste ett med förakt blandat
medlidande med sin svägerska och avskydde hela
hennes släkt, besatt hon i hög grad denna
benhårda, inskränkta gamm almamsell s-egoism, som
man ofta finner hos äldre, ogifta kvinnor, och
denna lät henne, oberörd av misären, ja, av
personliga fördelar, låta allt gå vind för våg — det
angick icke henne, Karttula var icke hennes.
Endast i en sak stämde hon överens med sin
svägerska, hon älskade Karl Alexander, ja, stundom
tycktes det, mera än hans mor. Knappast hade
hon anat baron Kruses sympati för gossen, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
