Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fönsterna skrällde, som om huset skallrat tänderna
av bävan.
Ensam, förskräckt och full av ångest stod Karl
Alexander och hörde, vad han aldrig förut hört,
hur regnet smattrade mot järnplåten, hur åskan
dånade mellan de höga murarna på var sin sida
om en världsstads gator, och darrande tryckte han
händerna mot ögonen för att icke se, icke
bländas av blixtarnas sken. Han, som under
åskväder suttit i båt, legat i ängslador, drivit ikring
i skogarna utan att känna fruktan, han greps här,
instängd som han kände sig, av en namnlös
förskräckelse, och då denna var nästan en ny
förnimmelse för honom, fruktade han till shit
själva fruktan. Plötsligen väcktes hans
uppmärksamhet av en djup suck, som mitt i naturens
uppror hördes någonstädes i hans närhet. Han såg
sig omkring i det skumma rummet utan att dock
skönja någon, och nu blev hans fruktan driven
till sin spets. Han var just färdig att, gripen av
skräck, springa ut ur rummet, då han vid skenet
av en blixt såg en gosse av ’hans egen ålder stå
borta vid det tredje fönstret ifrån honom. Han
drog ett andetag av lättnad, han var då icke
ensam, övergiven i denna fördömda bostad. Hans
oro gav sig något, tveksamt gick han emot den
andne, som å sin sida gick honom till mötes.
Den främmande tilltalade honom på något
underligt gutturalt språk. När Karl Alexander
intet svarade, sade han med låg röst: — Ja ibajuss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
