Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke prins Dodos knäkamrat längre, utan satt
redan mitt i klassen, medan fursten bibehöll sin
plats som den siste. Dodo Davidovitsch hade en
tid bortåt ,varit ovanligt tungsint och tystlåten.
Det förut så barnsliga ansiktet -hade bytt uttryck,
ja, delvis form. Dodo, ett söderns barn, hade
utvecklat sig tidigt; han började bliva fullvuxen
och enligt sitt eget lands lagar var han, det
påpekade han ofta, nu myndig. En vacker dag
överraskade han sin omgivning och sin lärare
med den förklaringen, att han ville bliva döpt.
De djupaste, de inre, dolda bevekelsegrunderna
till detta steg fick ingen någtonsin veta. I detta
fall tystlåten och förbehållsam som alla av hans
ras, behöll han sina skäl för jsig själv. Emellertid
blev det en stor uppståndelse i kåren vid Dodo
Davidovitsch, bekännelse.
Några dagar därefter infann sig Dodo Da
vido-■vitsd!* fars farbror — Dodos närmaste anförvant
— i kårens samtalsrum. Det var en gammal,
mager general med väldiga, nedhängande
mongoliska mustascher och ett ansikte, som injagade
skräck hos alla. Den gamle patriarken och
rövaren, som haft sitt furstendöme någonstädes nara
persiska ¡gränsen, hade i tjugu år fört ett lysande
guerillakrig mot ryssarna, men omsider hade han,
tvungen till hederlig kapitulation, avstått från
sin suveränitet mot rangen av general vid
kavalleriet och titeln furste av Aibchasien och Psamenek,
förutom ett anständigt furstligt underhåll. Sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
