Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
muhamedanska religion hade han emellertid
bevarat och strängt vakat över att släkten höll sig
till formeln: „Gud är stor och Muhamed är hans
profet”. När den gamle nu fick höra, att den
yngste av hans ätt ville svika sina fäders tro,
greps han av en fruktansvärd vrede. Man
vågade icke lämna Dodo Davidovitsch ensam med
honom; guvernören, klassföreståndaren och
prästen kvarblevo, oaktat hans protester, i rummet.
Han överföll Dodo med en ström av ord på
ett språk, som ingen utom denne förstod. Han
hotade, han bad, han förbannade pojken,
förklarade honom arvlös och gick till slut sin väg utan
att taga avsked av någon, lika ursinnig som han
kommit.
För Dodo Da^ov^^ framtid blev
emellertid grand-onkelns vilda uppträdande av största
betydelse. Dodo hade förlorat sin familjs stöd
och sin förmögenhet för Kristi skull. Nåväl, han
skulle få en annan familj, en annan förmögenhet.
En av storfurstarna skulle själv stå fadder för
honom och som gudmor skulle storhertiginnan av
Luneburg fungera. Den sistnämnda, född tyska,
var en ivrig grekisk-katolik och åtnjöt därför och
för sin höga ålder allmän veneration i
hovkretsarna. Till allt detta kom för Dodos räkning ett
gods, som gav en betydande årlig avkastning.
Saken var klar, och döpelseakten skulle försiggå i
det lilla kapellet i hertiginnans eget palats vid
Nevan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
