Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gator. Hon uppbar en vacker pension och
©mottog ännu på hovets ibemärkelsedagar brev,
blommor, gåvor, ynnestbevis, på vilka «hon andligen
levde året om. Om dessa bevis uteblivit,
hade hon utan tvivel förlorat isin själs
spänstighet och sin levnadslust. Desisa intyg på att hon
ej var förgäten, voro som det nya friska blodet, de
gåvo henne nya krafter, de voro för henne livets
enda eggelse, dem förutan var allt sken och
tomhet. Tack vare denna hovgunst intog hon även en
mycket bemärkt ställning i staden, och det måste
tillräknas henne som en förtjänst, att hon i den
lilla provinsstaden infört något av det bästa, som
följer hovlivet åt, som utgör dess glans, dess
styrka, dess förmån: en urban ton och en diskret
välgörenhet.
’Fröken von Hübner Var en liten vithårig dam
med ett ännu (friskt och rödlett ansikte. Åren
tycktes icke tynga henne, ingen som sett henne
tidigt på morgonen sköta sina blommor och ordna
sitt hem, skulle ha trott, att hon snart fyllde
åttio år.
En höstafton på 70-talet var hon ivrigt
sysselsatt att ordna sin med säker smak i empirestil
smyckade bostad. I dag skulle hennes lilla
fre-dagssoaré åter få en prägel av något extra, av
något som skilde dem från alla andra cirklar i
den lilla staden, icke ens regemenschefens eller
prokuratorns undantagna. Detta att giva ton,
att inlägga något personligt, något som ingen an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
