Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara tung i gränder och kojor, men aldrig så
bitter och hård som ...
— Mais voilà c’est pourtant vous, hörde han
i detsamma en melodisk stämma, han vände sig
hastigt om och ,såg Anna Paulovnas vänliga
anlete framför sig. Han steg hastigt upp och
hälsade, obehagligt berörd av att överraskas i en
stund av tungsinthet och oro. Hon märkte
hans förlägenhet och tvekade ett ögonblick,
huruvida hon skulle stanna eller gå vidare, så satte
hon sig ned på bänken.
— Sätt er, Karl Alexandrovitsch, sade hon
vänligt. — Jaså, ni har också funnit denna plats.
Jag promenerar ofta här. Ni förstår, man måste
sköta om sig, så att man ej åldras i förtid. Detta
att bliva gammal var hennes stora sorg och
förskräckelse.
— Vad är det? Vi äro sorgsna, tungsinta,
vill ni förtro er åt mig, och hon såg vänligt,
nästan ömt på honom. Hon var en klok kvinna, en,
vars själ var ordnad som en fransk trädgård, där
varje väg, varje allé förde raka vägen till målet.
Nå väl, sade hon, medan han teg, jag vet, vad
som plågar er, ni har icke iblivit emottagen av . . .
All den smälek och förargelse han lidit, all
hans nedslagenhet, avund txdi alla de känslor av
sorg han burit på, allt lade han nu ut och lade
han fram för denna främmande kvinna. Det äkta
i detta utbrott, den värme, som omedelbart gavs
detsamma, gjorde ett starkt intryck på Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
