Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i går och i dag, och åter såg hon astrar,
stockrosor, lejongap, som i ett kinesiskt färgspel i
miljoner skiftningar draga förbi de trötta
ögonen. Hon såg gyllene band, band av purpur och
vitt, violett och rosa växla om med varann, krypa
ut och in i böljande slingor, blixtrande gyllene
färgmassor, såg skiftande former i cirklar och
ellipser, tills hon, trött av sina tankar, tårar och
oro, slumrade in.
Hon hade väl sovit en timme, då jungfrun kom
och väckte henne till middagen. Hon steg
förvånad upp, strök sig över pannan och gick fram
till spegeln. Både förskräckt och förvånad
stannade hon vid åsynen av sin bild. Hennes
ögonlock voro svullna, vitögat inflammerat, otaliga
små fina rynkor stodo tecknade i yttre
ögonvin-keln, som spröten i en solfjäder; ack, hur hade
hon icke åldrats!
— Lenotschka, ropade hon till
kammarjungfrun, säg översten, att jag inte vill ha middag,
bär in till mig litet dessert, te och cigarretter.
När Lenotschka gått, gick Anna Paulovna
fram till sin byrå och tog därur ett stort etui,
bar det till sitt toalettbord och satte sig vid
spegeln. Hon öppnade etuiet, det var ’koketteriets
och skönhetens arsenal. Det innehöll instrument
av alla möjliga slag och former, små tänger med
skaft av ebenholz och nysilver, små filar och
knivar, penslar av mårdöronshår, mjuka som
sammet, vippor av svandun, pasteller i alla
Vår landsman — 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
