Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hösten därute hade gjort stora framsteg, den
hade släckt glöden i de sista ’blommornas och de
sista lövens färg. Det är endast de melankoliska
naturerna, som röna en känsla av nedslagenhet,
då hösten nalkas, de sangviniska, de leva tvärtom
upp om hösten; alla de rika intryck, de insupit
om sommaren, allt detta omsättes nu hos dem till
idéer. Hösten bär de stora ’förändringarna med
sig, och detta ger nya väckelser, ger spelrum för
många fantasier och ett rikt andligt liv. Anna
Paulovna hade ursprungligen ett friskt
sang-viniskt lynne. För henne var hösten, och hade
i alla tider varit den tid av året, då hon fysiskt
som psykiskt slog ut i blom. Hon låg nu här
vackrare än någonsin, försänkt i behagliga
drömmar och väntade på Karl Alexander.
Född i ett rikt .petersburgskt köpmanshem, ett
hem efter den europeiska, icke den ryska
modellen, hade hon, den yngsta bland många syskon,
skämts bort av hela huset. Knappast fullvuxen
hade hon gifts bort med sin femton år äldre
anförvant, kapten Nikolaj Nikolajevitsch Popofi, för
vilken hon icke hyste någon djupare böjelse.
Hennes hjärta hade emellertid sövts till ro under
den angenäma sysselsättningen att gå omkring
och vara en vacker ung fru, vars man väntade
snabb befordran. I hemmet, där en liten
förtjusande dotter fördrev hennes ensamma stunder
med sitt joller, gick allt sin gilla gång. Alla dessa
himlens goda gåvor tog hon emot som om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
