Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv och sina intressen. Den stora kärleken, som
i sitt elddop smälter själar samman, som griper
in i individens liv, ombildande och förnyande,
förädlande eller förstörande, allt efter sin art,
hade han ännu icke träffat på.
Den största grad av värme Karl Alexander
uttryckte för Anna Paulovna, var ej de ord av
lycka han viskade i hennes tjusta öra, utan de
ord, som en gång i en ensam stund undsluppo
honom: min stackars Anna Paulovna, det är allt
synd om henne, ack, varför skall varje människas
lycka vara byggd på en annans ofärd. Till detta
utbrott av känsla förleddes han, när han märkte,
huru mycket av innerlig, djup hängivenhet hon
lade in i sin kärlek, och huru mycket av sin andes
bästa krafter hon gav honom. Hon var icke som
Volga, strålande och utan djup, han märkte
tvärtom, att där funnos djup i hennes själ, dit
hans blickar ännu aldrig nått. Och när han
en gång märkt detta, var det att börja med för
varje gång först efter en inre strid mellan sina
skrupler, sin känsla och sin lidelse han gick till
henne. Och även senare, då vanan förslöat hans
iakttagelseförmåga, var det dock alltid med en
känsla av att han spann på en dålig tråd med
många knutar, och som falskspelaren undrade
han många gånger över hur länge det skulle gå
på detta sätt och med vilken skandal det skulle
sluta.
För Karl Alexander gingo sommaren och hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
