Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och nu, sade översten, nu är det tid på
att vår dotter kommer hem. Vi veta inte, i vilket
ögonblick regementet kallas ut till
krigsskådeplatsen och innan dess vill jag se barnet. Anna
Pau-lovna, var god och telegrafera till Lausanne, att
vår lilla flicka genast skickas hem. Anna
Pau-lovna gick, efter att med en lång blick ha sökt
Karl Alexander, in till sig för att skriva
telegrammet.
Men Karl Alexander hade redan gått ut, han
var upprörd över, att han icke nu, då alla andra
kände sig hänförda, kunde entusiasmeras likasom
de. Han frågade sig själv: vad är det hos mig
och linom mig, som gör mig så isande kall?
Varför kan jag inte höra slagen av det ryska hjärtat,
känna dess pulsar slå, känna svallet av dess !heta
blod i mina ådror? Skall jag bliva en främling
både i det ena och det andra landet? Han var
icke van vid detta slags själsrörelse, han kände
sig därför för första gången på många år djupt
olycklig, kände sig förnedrad inför sig själv.
Ensam gick han ibort till stadsträdgården, satte
sig på den bänk, där han ofta suttit, betraktade
vårens, den tidiga vårens första arbete ute på den
vida slätten och hängav sig åt dystra betraktelser.
Och nu började tanken att bliva fri, att draga
ut i kriget vakna upp hos honom. Gardena voro
ej utkommenderade, han hade således icke många
av sina vänner, sitt forna umgänge där neré, men
Dodo Davidovitsch, hans knäkamrat odh ende
•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
