Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så som jag finner lämpligast, odh han gick och
slog häftigt igen dörren. Hans gång, hans min,
hans upprörda sinnesstämning bådade intet gott
för paraden. — Egensinne, ja, det är kvinnornas
energi, mumlade han för sig själv.
Anna Paulovna låg nästan bedövad a/v det slag,
som hotade henne, så att hon ej mäirkte, när Vera
kom in, förrän denna helt tyst isatte sig vid
hennes bädd.
När modern omsider blev herme varse, frågade
hon plötsligen och kärvt:
— Vad gjorde du i trädgården i går?
Vera såg förvånad på henne. — Jag, ingeniting,
svarade hon lugnt, — jag förnyade bara
bekantskapen med Karl Alexandrovitsch.
— När har du blivit bekant med honom?
frågade Anna Paulovna med ¡behärskad stämma.
— Minns du, när jag var åtta år och vi voro i
Petersburg, att jag blev bekant med en page, isom
jag kallade min fästman, minns du, att min gamla
bonne ännu flera år efteråt, då hon hälsade på
oss, skämtsamt frågade, om min fästman
Kar-luscha skrivit till mig? Nåväl, Karluscha det är
just Karl Alexanidrovitsch! Sedan dess har jag
inte återsett honom förrän nu, men han har i
mycket bevarat sitt barndamisutseende.
Äntligen ett luignande ord. Arma Paulovna
överläde med sig själv, vad hon skulle säga.
— Jag tycker inte om Karl Alexandrovitsch,
han är ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
