Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
må bliva .så lindrig som möjligt, måste någiot
göras, innan det blir for sent.
Den olyckliga paraden var omsider slut.
öiver-sten tackade trupperna i de knapphändigaste
ordalag och red i spetsen för regementet åter tillbaka
till staden.
Vagnen for i skarpt trav samma väg direkt till
överstens bostad. Fröken von Hübner ville tala
vid Anna Paulovna.
I det skumma, varma rummet låg Anna
Paulovna, och kastade sig oroligt av och an i
bädden. Fröken (von Hübner steg in, hälsade varmt
odh vänligt på henne, kysste henne på kinderna
och viskade sakta i hennes öra:
— Min stackars Anna Paulovna, nu gäller det
att vara modig och förståndig, det som nu skett,
skulle ju förr eller senare komma.
Anna Paulovna såg på henne ett ögonblick,
endast ett ögonblick, så gömde hon ansiktet i
kuddarna och grät, grät som hon icke gråtit på
många år. Fröken von Hübner lät henne gråta
ut. Sedan hon lugnat sig något, frågade den
gamla fröken:
— Vad ämnar ni nu göra, Anna Paulovna?
— Ack, jag vet inte, allt har kommit så
oförberett, jag har förlorat all besinning, råd mig,
hjälp mig, övergiv mig inte. Jag vill bikta mig
för er. Var ibarmhärtig, lämna mig inte ensam,
eljes — och hon såg dystert framför sig — vet
jag inte vad jag gör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
