Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vada i vassen, var det något för länge sedan
förgätet, som arbetade sig fram inom honom.
Den fuktiga luften, vattnets plaskande,
aftonvindens sus i löven, ja, själva den fräna lukten
av den fula nattfjärilen, som levde bland vassen,
förde honom tjugu år tillbaka i tiden. Och
medan kanonerna blixtrade och dånade omkring
honom, började det förflutnas minnen liksom
en brusande, allt bortsopande våg att strömma
över honom. Han mindes sin korta
barndomstid, mindes dess stunder av lycka, mindes huru
han som pojke lät båten glida nedför Merijoki,
hörde vattnets brus i fören, såg det tjockt och
blankt som olja ringla i båtens akter, hörde
gräsandens skvätter och spovens klagan i vassen,
hörde gäddorna slå och färjkarlarna sjunga sina
entoniga sånger. Huru många år hade icke
sedan dess förgått, ¡huru mycket hade han ej sedan
dess sett och lidit. Så mindes han
timmerflottarna med deras lustiga upptåg, deras vilda
leverne och glada visor. Och höstkvällarna vid
ljustereldar i de djupa, lugna vikarna kring
träskets stränder. Ack, huru många minnen,
mannen, som han för länge sedan tycktes
förgätit, drevo nu Donaus brusande böljor upp ur
själens doldaste vrår. Varför skulle han, just han
jagas från hem och härd? Och himlen välvde sig
högre över honom och djupare under honom.
Stjärnorna tändes på dunkelblå grund och
blinkade mot honom från höjden och från djupet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
