Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ende, som icke tog del i denna för Karl
Alexander så gynnsamma förändring, var major
Murgesco. Han tycktes nästan kylas av, ju mera
de andra värmdes upp, riktigt svepa in i sin
klassiska, förnäma skönhet. Denna köld och
denna utsökta hövlighet både smärtade och
sårade Karl Alexander. Han hade fattats av en
stark sympati för denna modell till en vår tids
hjälte, han hade hoppäts, att något av den
förtrolighet, som rådde mellan främlingen och
Dodo Davidovitsch, skulle komma även honom
till del, men han kände nu, starkt och livligt, att
mellan dem fanns ett svalg, som av intet kunde
fyllas.
Dook, Karl Alexander fick icke tid till några
vidare observationer, ty det blev klart för alla,
att något viktigt tilldragit sig. Uppe i slottets
salar smällde det i dörrarna, man gick med
ivriga, brådskande steg, och just då den långe
adjutanten ämnade sig upp för att höra efter vad det
var, förnams ute från lägret ett brusande ljud av
tusentals stämmor, som blandades med signaler
och glada hurrarop. Alla officerarna sprungo ut
på trappan i den tron, att kejsaren var i
antågande, men möttes därute av jubelropet: — De
våra ha gått över Donau! Hela lägret var i
rörelse. Officerarna på gräsplanen och
adjutanterna på trappan befunno sig några ögonblick i
en pinsam förlägenhet, hela armén tycktes veta
något, som för dem var nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
