Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nad som morgonens stjärnor på fästet, den
naggande känslan av vad Dodo Daividovitsch skulle
säga och vad Murgesco tänkte om honom, var
som bortblåst. Där han nu satt i pontonen och
i skymningen såg ut över den ljusnande floden,
njöt han, njöt som fordom, som för länge, länge
sedan, då han om våren drog ut på sin första jakt.
Detta är kriget, sade han för sig själv och insöp
med vidöppen mun sommarmorgonens svalka,
flodens friskhet och aromen från säven, vassen och
de vida ängsmarkerna. Han såg kisande ut
över floden, om icke villebrådet redan kunde
skönjas, men intet gav till känna, att turkarna
observerat vad som nu försiggick.
Man häde redan hunnit över flodens halva
bredd, och följde nu med strömmen i sned linje
mot stranden, då plötsligt, som galande tuppar
i morgonväkten, de turkiska signalerna började
att med farans hela snabbhet avlösa varandra. I
det otydliga morgonljuset såg man små gråvita
moln svälla upp längs strandkrönet och matta
blixtar lysa, och omedelbart hördes kulorna slå
ned någonstädes i närheten av pontonerna, som
om ett hagelfall piskat flodens yta.
Allt snabbare gledo pontonerna nedåt. Just i
det mest spännande momentet, då turkarna, som
hittills skjutit för iågit, började att vakna till
insikt om vad som skedde i det som nu pågick, just
då de började att få rätt sikte på pontonerna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
