Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och då, när en fladdrande läderlapp flög förbi
öppningen på sin jakt efter (nattfjärilar och knott.
Karl Alexander ville vara lycklig i dag. Han
ville njuta det förgångnas poesi, låta sin tanke
och sitt hjärta frossa på minnet av henne, som han
så nyss i sina hallucinationer sett så levande
framför sig under kastanjens grenar, men det var
honom omöjlig-t. Han kunde icke skilja de tvenne
ansiktena åt, än var det modern än dottern, så
lika varandra och dock så olika. Nu byttes denna
bild ut mot major Murgescos -klassiska, fint
skurna anletsdrag med det uttryck av förakt, som
han nyss sett. Han visste nog varför. Det var
för Dodo Davidavitsch, skull. Den fara man ej
kan fly, bör man modigt gå till mötes, och Karl
Alexander började för första gången granska
strukturen i hans och Dodo D avi dovi t sch ^
vänskap.
Han märkte att den icke var homogen, icke en
jämn, likartad massa, ingen fast granit, utan ett
hopgyttrat konglomerat, endast självfrät-sten.
Den sammansmältningsprocess, som en gång i
deras vänskaps första dagar skulle /bränna bort
allt, som en gång kunde skilja,dem åt, hade i
förtid avkylts, avbrutits. Detta skedde, då Karl
Alexander, mer eller mindre omedelbart, började
att draga nytta av detta vänskapsförhållande, när
det, som skulle vara helt, rent, heligt i och för
sig självt, blev av honom använt som ett medel
till yttre framgång. Odi han måste medge, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
