Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Karl Alexander åter vaknade tall sans, var
det natt, en mörk, kylig höstnatt med storm och
regn. Han kunde icke att börja med minnas
annat än krutsprängda, upprörda anleten,
svett-drypande, brådskande soldater, som skyndade
framåt, ständigt framåt som jagade av pinoandar;
skrik, svordomar, utrop av fasa, av mod och
övermod. Men varför och var allt detta skett eller
skedde, mindes han ej. Förgäves arbetade hans
sjuka hjärna att reda ut sammanhanget i dessa
skrämmande bilder. Han frös.
Plötsligen hörde han i sin närhet ett underligt
gutturalt tal, han hörde ett rått skratt, såg på
avstånd skenet av en liten hornlykta. Nu mindes
han, nu förstod han allt. Han var sårad och
låg vid Grivitzas redutt, och där, där komnuo
turkiska Mkplundrare. Den ohyggliga situationen
gav honom åter mod och sinnesnärvaro, han
letade rätt på sin revolver, han hade tre skott kvar,
ett åt var och en av de två plundrarna; om de
skulle förfela sitt mål, nå väl, då ett åt sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
