Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrynkligt, vänligt leende ansikte framför sig.
Det är storhertiginnan, som själv ägnar honom,
främst honom, sin ömma vård. En dag, då han
redan kan anses som konvalescent, har hon
honom att skriva under ett papper; han frågar vad
saken gäller, men hon endast ler och säger: —
Man får inte vara nyfiken.
Så förgå åter veckor, och en vacker dag säger
läkaren, att han är utom all ‘fara. Av
storhertiginnan får han som gåva ett par fint polerade
ebenholzkryckor med de trösterika orden, att han
icke behöver använda dem mer än högst ett halvt
år. På samma gång vill hon bereda honom en
vänlig överraskning och ger honom en packe
tidningar på finska språket. Han tackar rörd, tager
emot dem, ser på dem och säger leende: — De
äro finska — dem förstår jag knappt, jag är
svensk.
— Nåväl! och storhertiginnan ler också, så
skaffa vi en svensk tidning. Och veckan därpå
har han för första gången på många år en
hem-landstidning framför sig, Helsingfors Dagblad.
Han öppnar tidningen, läser en spalt, ännu en
spalt, men förstår det ej mer än om det han läser
varit skrivet på ett alldeles främmande språk.
Han blir ivrig; han börjar om igen; omöjligt, han
tycker, att han begriper varje ord för sig, men
tanken, meningen i det hela förstår han ej. Är
det möjligt, att man så kan glömma sitt
modersmål? frågar han sig själv, och oroligt upprörd ibe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
