Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit på uppvaktning, dyster i hågen och nötte
sammeten på restaurant Cubat. Han hade ätit sin
middag ensam, nu satt han och rökte och tänkte
med oro på sin framtid. Han var i sin mandoms
bästa kraft. Han kände ännu ett okuvligt begär
att verka, att uträtta något. Han loände även, att
han hade kraift odh förmåga därtill, och nu, nu
skulle han ’bli dömd att som kronans pensionär
sitta på någon undangömd plats någonstädes i
landsorten — kanske på Karttula gård — åldras
ensam och ibliva som manbror Olibers, en gammal
egoistisk herre, styrd aiv sin hushållerska och sina
dåliga vanor. Där nere gick Vera Nikolajevna
och väntade ipå honom — „je sais attendre” var ju
hennes valspråk. Han rökte sin tredje cigarr,
drack sin tredje kopp kaffe, giftet gjorde honom
allt mer nervös.
— Nej, en morbror Olbers blir jag inte — je
ne sais pas attendre — här måste göras något,
här måste bli slag i saken. I nödfall — till och
med till Finland.
Han steg otåligt upp och gick ut, stödd på sina
käppar. Ack, men vart? Plötsligen kom han
ihåg, att hovministern sänt honom en biljett till
den kejserliga operan. Efter ett nervöst
tvekande, skulle eller skulle han ej, beslöt han sig
för att gå.
Når han kom till operahuset, förvånade han sig
över att platsen var besatt av polis. Alla lyktor
i vestibulen och på trappan voro tända. När han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
