Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
damen presenterar sig, kommerserådinnan
Sjöholm från Björneborg med sin dotter Gertrud.
Karl Alexander ger sitt kort, och mitt i det
allmänna pratet och sorlet under väntan på
uvertyren inleder fru Sjöholm en livlig konversation.
Karl Alexander får veta, att Gertrud är
uppfostrad i Lausanne, att hon besökt konservatoriet
i Paris, där hon studerat för självaste Ambroise
Thomas.
Karl Alexander vill svara på svenska, men det
går mycket trögt. — Talar »fröken inte ryska?
frågar han.
— Nenej, svarar den lilla bestämt och med
övertygelse, det gör jag inte.
— Ja, men det borde fröken lära sig. Tänk,
om ni bleve gift med en rysk officer, säger han,
retad av hennes säkra ton.
Den lilla blev allvarsam. — Gifta mig med en
rysk officer, vad tror ni, att mina bekanta skulle
säga...
Nu knackar kapellmästaren, sorlet tystnar,
uvertyren spelas upp, det är Carmen.
Den lilla har musiken i varje nerv, hon känner
varje not i operan. — Detta, ser ni, detta är en
fransk, en äkta fransk grannlåt, spirituell och
elegant, detta är spanskt, andalusiskt med
traditioner ’borta i arabernas historia.
Instrumentationen är här liksom på några andra ställen i
operan wagneriansk, ser ni, Bizet är näst Berlioz
den enda universella, den enda kosmopoliten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
