Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sin ljusa, nordiska fägring. Ännu en son,
Ulv, föddes åt Sune; han fick binamnet „den
senfödde”, ty Sune och hustrun voro då redan
till åren komna.
När Ulv föddes, dog modern till Sunes stora
sorg, ty han älskade henne varmt och satte värde
på hennes råd. Därtill kom att hon här i
främmande land hade blivit honom mera än hans
hustru; hon blev minnet av hans ungdom, hans
härliga fäderneö, hon blev det enda och det
starkaste bandet med det land, som sett honom födas
och dit han ständigt tänkt återvända, då han tjänat
sig en förmögenhet.
Efter hustruns död hade han i sitt hus upptagit
en kvinna från Aldogaborg, Brunhilde, för att
vara sällskap åt dottern Disa och förestå hans
skövlade hem. Då hon ännu var ung och av
mycken fägring, förespådde både vän och ovän,
att Brunhilde snart nog skulle bliva hans andra
hustru, men Sune Haraldson tycktes icke ens
hava en tanke därpå. Han hade levat ut sitt
kärleksliv, hans ungdoms enda lidelse var utbrunnen
— hustrun var död. Däremot hade hans övriga
passioner, förvärvsbegäret och maktlystnaden, på
äldre dagar så tilltagit, att han stötte sig med
flere än en bland dem, som i början ihållit den
energiske och kloke köpmannen under armarna.
I Gutagård bodde Sune Haraldson, som i
egenskap av ålderman för gutarna fick välja
vilken bostad han ville, i två små låga, men mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
