Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dyrbart inredda rum. Bonader av silke prydde
dagligstugan, där man både åt och sov. Taket
var betäckt med så kallade språnglingsstycken,
brokader insydda mellan veckade stycken av
skiftande siden. Möblerna voro få: kring väggarna
stodo fasta bänkar täckta med hyenden och för
övrigt bestod bohaget av ett stort bord och en
säng, där hela familjen sov gemensamt; — en i
sänghimmeln upphängd bonad skilde de två könen
åt. En öppen spisel av tegel fanns i ett hörn av
rummet. Fönsterna voro små och breda, rutorna
utgjordes av tunt lamm- eller kalvskinn, som
oljedränktes ett par gånger om året. Ännu följde
man forntidssed däri, att köket låg avskilt.
Det år, varmed vår berättelse börjar, hade
medfört en ovanligt tidig vår. Redan de första
dagarna av april var marken bar och skiftade i
grönt. Sune Haraldson hade kommit med våren,
hade låtit ro sig upp från Aldogaborg, ehuru
isflaken ännu hindrade hans färd på Volchoff
och vid Gutagårds brygga. Så tidigt hade han
ännu aldrig kommit; men då i överenskommelsen
med novgoroderna ingen särskild dag var
bestämd, litade han på slavernas vanliga
sorglöshet i denna sak och på sin slagfärdiga tunga.
Då han därtill var en orädd man, hade han utan
vidare infunnit sig i Novgorod och med sin
familj lugnt dragit in i sin bostad i Gutagården.
Allt tycktes även gå efter Sunes önskan. Den
för sin skönhet i hela handelsstaden och bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
