Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig själv — att vända om. Dock nej; Sune
Haraldson lät sig ej skrämma. Han gick till
starosten. Denne, som stod på sin förstugukvist
och övervakade trälarnas arbete på gården, ropade
redan på långt håll:
— Se, gutarnas ålderman! Varje vår kommer
du en vecka tidigare än året förut. Snart nog
behöver du inte alls resa till Aldogaborg om hösten,
utan blir „liggare” i självaste Novgorod.
— Ja, vad vill du, Wsevolod Jaroslavitsch!
Våren är ju så tidig i år. Men säg mig, vad har
hänt tiunn, furstens ställföreträdare?
— Ingenting. Vi ha jagat bort fursten, hans
drusjina och alla hans tiunner till Perun. Till
påsken, kanske förr, skola vi välja oss en ny
furste, medgörligare än den här sista.
— Vad hade han då förbrutit?
— Han ville tvinga Novgorods soldater, våra
egna borgarsoldater, att lyda befälhavaren för
hans drusjina, han trätte med possadniken och
vjetje om sina rättigheter, tills alla tröttnade på
honom och „visade honom vägen, som för från
Novgorod”.
Och med många lyckönskningar om goda
affärer under den stundande sommarmarknaden
skildes starosten och Sune, de två gamla
vännerna.
Denne gick vidare. Genom ett livligt
handelskvarter kom han till det ålderdomliga
Jaroslavtornet, som enligt legenden blivit uppfört av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
