Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
karelarna, vilka utan strid lämnat det åt de
första slaver, som över Ilmen trängde upp mot
norden. I det gamla tornet, som täcktes med
gröna glacerade lerplattor och till vars övre rum
en yttertrappa av grovt virke, målat i grönt och
rött, ledde, var „gridnitsan”, Novgorods stads
kansli, inrymt.
Åldermannen trädde in i det skumma, välvda
rummet, upplyst av ett enda öppet fönster i den
tjocka muren. En frusen skrivare satt på en
träkubbe och värmde sina röda händer vid en brasa i
den stora spiseln. Mödosamt steg han upp, när
åldermannen kom in.
— Vad nu då! Har gutarnas flotta redan
kommit? frågade han förvånad.
— Nej, men våren har kommit, och jag har
kommit med den. Ingenstädes i vårt fördrag står
det, på vilken dag vi få komma in i Gutagården,
det står blott „från vår till höst”. Och fastän ni,
Trifon, fryser — — —
— Ja, jag vet ej av någon vår, jag. Ser ni
ej, hur jag fryser. Nej, intet intyg får ni av mig.
Kallt ha vi i dag som — — —
Åldermannen lade en bysantisk penning på
bordet.
— Ni har verkligen kallt här. En kruka varmt
honungsvatten med kanel och ingefära skulle göra
er gott.
Skrivaren sneglade på penningen.
Åldermannen lade ett gutiskt mynt till det förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
